Att investera i ett annat bolag

Våren 2020 hängde jag online i ett forum med andra ledare av kvinnligt kön. Det var en kontakt från konsulttiden som dragit igång det och vi delade med oss högt och lågt.

En av deltagarna, Tove, hade funderingar på ändringar i sitt liv. Lång historia kort – hon startade ett eget bolag! The Ontology Way, och numera Emission Twins vars fokus är på långsiktig hållbarhet, och att nå klimatmål.

Jag tycker ju att man ska göra bra saker, och gärna hjälpa andra som gör bra saker. När jag startade bolaget funderade jag mycket på hur jag med min kunskap skulle kunna bidra. Ett sätt var pledge 1% (där har jag lite kvar att jobba på dock) men jag hörde faktiskt även av mig till Tove då de letat investerare. Dock var deras önskan om insats högre än jag var beredd på.

Tiden gick.

Så i våras hörde Tove av sig. De hade en ny investeringsrunda och den här gången med något lägre insats (plus att jag har mer kapital i bolaget nu). Vi hade ett digitalt samtal och sen sa jag JA! och nu har mitt bolag aktier i ett annat bolag.

Givetvis är jag beredd att tappa de pengarna, så som man behöver vara när det gäller aktier. Känns otroligt bra och rätt att kunna stötta en start-up med lite investering så att de kan bidra till en snabbare och bättre omställning.

Tänk hur den digitala världen skapar nätverk!

Arbetstid?

Tid. Tid är något ytterst konkret men oxå väldigt abstrakt. 10 minuter kan kännas som ingen tid alls, och som en hel evighet.

Just nu pågår diskussioner om att sänka arbetstidsveckan från 40 timmar till färre timmar (något oklart hur många). Fick mig att fundera kring tid som frilansare, och även tiden som anställd, och anställd konsult. Snacka om att tid upplevs olika.

Redan på min första anställning loggade vi tid på olika konton. Förstod ganska lite av varför, men följde såklart instruktionerna. När jag sen blev anställd konsult hade jag vanan inne.

Här dök dock en utmaning upp, beläggningsgrad. Så mycket tid som möjligt skulle vara fakturerbar. Det lägger tryck på konsulten eftersom det mäts och följs upp. För mig funkade det ok mest för att jag körde 80% som bas men fick betalt för timmar som gick över det. Viss tid måste få vara intern tid i mina ögon, tex it-strul och lärande. Men båda blir en stressfaktor upplevde jag.

När sen valde anställning igen var jag noga med att säga att jag funkar bäst om jag får jobba 80%. “Äh, vi räknar inte tid vi löser uppgifterna – testa med heltid så du inte tappar inkomst.” Det funkade väldigt bra förutom i mitt huvud. Särskilt under pandemin när ett av barnen behövde extra stöd. Då började jag logga tiden igen. För min egen skull. Jag la inte alls för lite tid utan mer. Då kunde jag slappna av.

Här funderade jag mycket på vad arbetstid egentligen är. Är bara tid vid datorn? Bara tid på kontoret? Jag har landat i att för mig är det tid när jag gör något som har med jobbet att göra. Jag planerade och löste väldigt mycket på mina hundrundor i Nacka reservatet under pandemin och räknade den tiden. Gissningvis blev resultatet bättre dessutom för att hjärnan fick fritt spelrum och fick tänka i lugn och ro, inte pressa fram något. Det gav mig även ett inre lugn.

Som egen har jag labbat lite med att även logga tid som jag inte ska fakturera såsom bokföring, sälj, it-meck och annan admin och självklart nätverkade och utbildning men landat i att det får vara. Nu loggar jag kundrelaterad, dvs fakturerbar, tid. Även i de fall där det varit fastpris.

Givetvis använder jag Jira för att logga tid, plus en add-on som ger mig tillräckligt bra översikter för att jag sen ska kunna föra över till en spreadsheet jag har för att preppa inför fakturering.

Jag lägger tid ner på kvartsnivå, och det är ett givande och tagande och jämnar ut sig med tiden tänker jag då det ibland är spretigt. Vissa kunder önskar se hur jag fördelar tiden mellan olika projekt/områden så då har jag olika jira-ärenden för det, och knyter ihop kunden med en epic. Otroligt smidigt!

Njuter enormt av att jag

  • inte har någon beläggningsgrad
  • kan vara ledig hur mycket jag vill så länge jag planerar och informerar
  • kan lägga upp mina dagar så att de passar mitt liv just nu
  • kan gå så många kurser jag vill (både tidsmässigt och kostnaden för dem)
  • kan nätverka på “arbetstid”
  • kan förkovra mig på “arbetstid”

Sen mäter jag såklart för jag vill inte att “jobbet” ska äta upp all min energi och det kan vara lite utmanande att få till det på ett hållbart sätt för det blir många grejer utöver fakturerbara tiden som jag behöver/vill göra.

Sen finns det många relaterade begrepp; övertid (betald eller obetald), flextid, semester, halvdagar, klämdagar, permission, föräldraledig, vabb, sjukpenning, deltid, heltid och så vidare. Alla i sig värda diskussioner skulle jag säga, men som “dragspelande” frilansare behöver jag knappt bry mig.

En fråga att fundera över är tid vs värde, och vad som händer när vi kan använda AI för att jobba åt oss?

Tryggast i rummet

I början av mars deltog jag i Annas tvådagarskurs som heter Tryggast i rummet. Boken med samma namn läste vi nyligen klart i en av mina bokcirklar. Det här tillfället var första gången hon körde för oss som inte är chefer men som jobbar med ledarskap på annat sätt (konsulter, utbildare etc).

Uppskattar verkligen det Anna förmedlar och sättet hon gör det på.

Jag har tagit del av en hel del av hennes aktiviteter tidigare så det var inte så mycket nytt, men väldigt bra att ta två dagar att fokuserat tänka på såna här saker. Att få tid att reflektera, att få testa hur olika saker känns. Värdefullt!

2019 gick jag Pedagogik på hjärnans villkor med Anna och Karin från Resultatbolaget. Mycket insiktsfullt. Mars 2020, precis innan samhället stängde ner, gick jag Att leda med hjärnan i vardagen (- från vetenskap till praktik) med henne. Båda gav mycket och blev en grundpelare till mitt ledarskap på Klarna. Att agera utifrån hur hjärnan faktiskt fungerar. Kraftfullt! Vet att det var uppskattat.

Hängde med i hennes program Premium där jag väl inte hann vara superdelaktig och fick kolla på inspelningarna efteråt. Väldigt bra med 12 olika delar, att få marinera sig själv lite nu och då med klokskap är bra grejer.

Hösten 2024 höll hon ett mycket givande webinar för egenföretagare. Väckte en del tankar. Det här var extra intressant eftersom det inte alls var samma fokus som annars. Inte ofta man får ta del av så här mycket tankar kring företagandet i sig.

I juni kommer en ny bok (+webinar) som jag såklart signat upp mig på och i februari kommer jag att vara med på Tryggast i rummet 2 (som verkar bygga på nya boken). Ska bli intressant att få vara med på del två för det verkar som att hon har lite nytänk. Redan i augusti är det dags för en kickoff nämligen – digital.

Ska bli intressant att se vad det blir mer i framtiden!

Fri lans

I höstas fick jag under två dagar samma info från två helt skilda ställen. Det ena var på instagram, och det andra via en kanal i frilansarslacken där någon länkade till denna youtube-short.

Fri lans. Att ens lans inte ägs av någon. Helt nytt för mig och tycker det stämmer oerhört väl.

På engelska Freelancer kan det missuppfattas för att vara gratis, så är det ju inte utan det tolkas som fri för någon att hyra.

I tidigare nämnda frilansarslacken drog någon igång att lägga till en logga för att man är frilansare på LinkedIn. Där kan man nämligen enkelt visa att man är #opentowork. Inspirerat av det fixades en logga för oss som är frilans!

Jag är väldigt nöjd med att vara frilansare. Gissar att det framgick av min förra post om 3 år som bolag.

Tre år som bolag

Minns januari 2023, en chat med en fd kollega som just blivit frilansare.

Jag: Hur är livet som egen konsult?
Hen: Underbart! Kom över till denna sida
Jag: Haha, inte så sugen faktiskt men snart redo för nya äventyr. Konsult lockar inte just nu. Men kanske kan ändra mig.

Nu drygt tre år senare är jag otroligt glad över att det blev den här vägen. Att jag ändrade mig. Den våren var det små saker som puttade mig åt det här hållet. Inga stora beslut utan små saker. Inte förrän en bit in på hösten hade jag helt lagt ner tanken på anställning. Nu kan jag inte längre tänka mig en anställning. Någonsin tror jag (men jag ser ju på chatten ovan att man inte alltid kan vara säker på vad som är bra/rätt i framtiden).

Idag 31 mars fyller bolaget 3 år! Hurra!!

Listade en hel hög bra grejer för ett år sen. Blir helt lycklig när jag läser igenom listan och inser vilken gåva det är till mig själv.

Jag är oerhört tacksam för alla mina erfarenheter inom arbetslivet, både kring Atlassian och annat. Det ger mig en trygghet i mina uppdrag.

Även glad över att jag fortfarande är nyfiken på nya saker, vill lära mig om högt och lågt. Sällan på djupet men bredden är oerhört viktigt i den här typen av uppdrag då det förvisso innebär en hel del jira-konfigurering men viktigast kanske ändå är att se den större bilden, ställa bra/rätt frågor, skapa självinsikt och så vidare.

Att då ge mig själv möjligheten att bredda mig på flera plan gör att framtiden känns mer spännande än läskig. Det är helt enkelt viktigt med bokcirklar, atlassiannörderi och byggande/boende-delar.

Jag går även kurser, är med i olika forum på nätet och nätverkar med olika personer. Allt sånt tar mer tid än man först tror men det känns otroligt mycket värt det i slutändan.

Uppskattar även att jag lagt tid och tankekraft på den här bloggen – minst en post per månad i tre år ger faktiskt 36 poster. Varje post ger mig chans att reflektera och tänka vilket båda är viktiga delar i mitt liv.

Tankarna kring det fjärde året är att kunna dra igång lite delar som inte genererar så mycket intäkter men som kanske ger världen lite mer.

Tankar om bokcirklar

I sommar är det tre år sen jag och en frilansarkollega drog igång vår bokcirkel med jobbfokus och vi har precis börjat på vår tionde bok (Never thought of it that way).

Under denna period har jag både tänkt och pratat mycket om bokcirklar. Sett och deltagit i andra, drivit fler och tänkte dela med mig av lite olika reflektioner.

Det började med en cirkel. Sen hade jag en bok med klimatfokus (I want a better catastrophe) som jag väldigt gärna ville läsa så jag frågade på LinkedIn och Facebook om det fanns någon mer som ville läsa den. Det var det! Vips hade jag en bokcirkel till, för när den boken var klar ville alla fortsätta läsa och vi är inne på vår 8:de bok (Naturlagen)!

Under förra sommaren hade jag en specialare för Framtidens by. Många ville, men i slutändan var vi inte så många vid varje tillfälle. Många fina samtal blev det. I slutet var det en person som gärna hoppade med i cirkeln med klimatfokus.

Jag vill inte att läsningen ska kännas stressande utan snarare hitta balansen så att man vill läsa. Är man med i en bokcirkel för faktaböcker vill man gissningsvis läsa mer faktaböcker och då behöver man ofta en spark i rumpan. Vi har löst det genom att man helst inte ska läsa i förväg så alla slipper känslan av att ligga efter, och vi läser olika mycket beroende på språk, komplexitet, pratvärde och tillgänglig tid. Oftast ses vi varannan vecka, oftast läser vi några kapitel men det har varierat mycket.

Slog mig ganska nyligen att just detta upplägg i båda mina cirklar är väldigt agilt eller kanske ska man säga resilient?

Varför? Jo för att vi anpassar oss efter nuet, och den närmsta framtiden, baserat på insikter vi gjort om oss själva och den aktuella boken. Vi stämmer av inom gruppen så att det funkar så bra som möjligt för alla. Det gör att vi får till läsningen, vi behåller deltagarna, vi bygger nätverk och att vi lär oss en hel hög saker där bara vissa saker kommer från själva läsningen!

Jag har deltagit i några bokcirklar som deltagare där man ska läsa en hel bok, eller väldigt mycket till varje gång vilket gör att ytterst få deltagare (om någon) har läst allt. När jag inte hunnit läsa har jag mest känt stress, och när jag läst hela har jag saknat att bolla olika delar av läsningen med andra. Det kan förvisso bli bra diskussioner ändå men i mina ögon tappar man flera av styrkorna med bokcirkel.

Att läsa en faktabok tillsammans blir nämligen som att klä boken med kompetens från andra. Så sålde en vän in bokcirkel till sitt jobb. Gillar det citatet massor för det är så otroligt sant! Det blir ett kompetensdelande i diskussionerna.

Att läsa böckerna långsamt, över flera månader gör att bokens innehåll får marinera ens liv lite granna. Insikterna och diskussionerna kring ett enda kapitel kan ge olika reflektioner i vardagen och arbetslivet. Läser man för stora stycken tappar man ofta bort en hel del.

Många vill, men orkar inte riktigt. Märker verkligen hur viljan att läsa den här typen av böcker är stor, men att förmågan att prioritera det, brister. Många aktiviteter som slåss om vår tid helt enkelt.

Själv gillar jag att skapa struktur kring läsningen, att se till att vi för varje bokcirkel har en community i Whatsapp, och i den en grupp per bok. Vi har även en miro-tavla som förvisso inte används så mycket men där kan man lägga in förslag på nya böcker och det går att lägga in tankar kring läsningen. Länkar till båda dessa från de kalenderbokningar jag ser till att ha (där kan man även se hur mycket vi ska läsa kommande tillfälle). Där kan jag nu se att vi är inne på träff #55 och #26 för mina två cirklar! Dagen före vi har vår träff brukar jag numera lägga in en blänkare om det i vår grupp med möteslänken. Allt för att hålla det smidigt för deltagare.

Nu har jag funderingar på att cirkla kring två böcker; Imaginable och Aktivt hopp. Vi får se när det händer! Hör av dig om du vill vara med.

Vad hände under 2025?

Vilket år! Det är otroligt nyttigt att göra såna här sammanfattningar. Det slår mig varje gång hur mycket jag gör och hur spretigt det är. Älskart! Som frilansare blir livet mer en helhet än jobb vs privatliv. På gott och ont. 

  • Inledde året med att fixa så mina Atlassiancertifieringar gäller 2 år till.
  • Endast ett tillfälle facilitering för IOM (Trump hände och det blev ingen fortsättning tyvärr).
  • Uppdrag och kundläge som i våras kändes lite tunt och jag funderade lite på möjliga framtider. Sen efter började det röra på sig.
    • Mitt stabilaste uppdrag har nu tuffat på i 2,5 år och vi har lyckats med en hel del även detta år. Fint att få vara del av en organisation under en lång tid.
    • Ett nytt uppdrag drog igång i juli där vi samlevererar precis som vi gjort tidigare. Kul! Högt och lågt, och komplex migrerad miljö (data center) som kanske ska bli cloud – kanske med oss, kanske inte. Flexibilitet utöver erfarenhet är styrkan vi står för. 
    • Ett tidsbegränsat uppdrag (40 h) som sen blev 30 h till (dessa dock 2026).
    • Ett uppdrag där jag stöttar med lite olika saker drog igång i oktober. Rensar licenser, bygger servicedesk, supportar kring assets och så vidare. Fick jag via en frilansarkollega som inte hade tid. 
    • Sen har jag en minikund där jag bara lagt några få timmar som rådgivande och där jag skickade vidare en grej till en frilansarkollega i höstas (för tekniskt för mig). 
    • Ett nytt uppdrag via nätverket har jag just precis dragit igång och vi ska göra lite blandade saker i cloud (och kanske blir det lite andra verktyg!). Känns väldigt skoj!
    • Sen har jag en kund som varit vilande som vaknat till liv igen men där vi inte hann igång före ledigheterna. 
    • Ytterligare tre kunder som utforskat lite men som inte blivit nåt med (än?)
  • Utmaningar såsom allergi, och tonåring med social ångest har satt ramar och ribbor på något sätt. Att vara frilans ger mig verkligen möjligheten att hantera båda dessa utmaningar på ett bättre sätt. Uppskattar möjligheten att dragspela, och har valt att inte ha fasta dagar för vissa uppdrag utan blandar dagarna utefter kundens och mina förutsättningar. Därav en härlig kalenderutmaning!
  • Nätverkande som jag driver i form av bokcirklar. Började med en 2023, och förra året drog jag igång en till (och hade en extra tillfällig över sommaren), atlassiannörderi och en julkonferens. Sen nätverkande som jag inte driver men hakar på, som tex ut- & insikter. I Collaboration Superpowers samarbetar vi så fort det går, och letar gemensamma uppdrag. Ingen lycka under 2025 men skam den som ger sig. Fin community! Har även ett par personer som jag mer eller mindre regelbundet har check-ins med där vi bollar högt och lågt om liv och arbetsliv.
    Underbart att få umgås på lite olika sätt och samtidigt lära sig mer, och utbyta erfarenheter och kunskap.
  • Vilket fantastiskt land vi har med gratis utbildning! På distans dessutom. Har under året gått ett gäng kurser på högskola/universitet. Alla kurser är jag inte färdig med (än) men de flesta faktiskt. En lämnar jag in sista uppgiften imorgon.
    • Facilitering av förändring och utveckling (Mittuniversitetet)
    • Att arbeta i globala virtuella team (KTH)
    • Pyskologi och kritiskt tänkande (KTH)
    • Miljöpsykologi och beteendedesign (KTH)
    • Studieteknik för effektivt lärande (KTH)
    • Nudging och beslutsfattande (KTH)
  • Utforskande kring vad detta mer skulle kunna vara i form av studiecirkel, byggkurs, konferens, Permakultur (PDC) etc. Skrev ett eget inlägg om det.

Mitt i allt känns det som att allt tuffar på med lite samma samma hela tiden men när jag tittar på det så här ser jag hur otroligt rik min vardag är. Exakt så som jag vill ha det! Fint.

Julkonferens

Via mina bokcirklar samlade vi ihop ett gäng frilansare och skapade en egen julkonferens. Jag och Åsa stod för planeringen och övriga tyckte det var skönt att bara få glida med.

Att samarbeta med Åsa på Ut- & insikter är otroligt roligt. 1+1 blir typ 5. Vi hördes ett par gånger och spånade. Datum och tid bestämdes och vi föreslog ett upplägg som de andra gav tummen upp till i vår chattgrupp.

Vi möttes upp hemma hos Åsa på Ingarö vid lunchtid. Soppa och macka stod på menyn och till den körde vi en intro (efter att ha sjungit Hej tomtegummor/gubbar) av oss själva. Vi visualiserade med hjälp av tre (bok-)cirklar i form av ett venndiagram. Visade sig att jag är knytpunkten till dem. Underbart att kunna föra samman människor ju!

Vi fick även “redovisa” hemläxan där vi skulle berätta om något vi var stolta över att ha valt att göra under året. Fin stund!

Vi återknöt till något som Ut- & insikter ofta pratar om – forsen, stranden och berget. Där forsen är vardagen, de operativa nuet, stranden tar man sig upp på ibland och kan reflektera lite, tänka taktiskt, och berget som man bara tar sig till ibland behövs för att man ska kunna se den större bilden, tänka vision och strategiskt.

Vädret vi beställt levererade och vi kunde ta den planerade promenaden ner till berget vid havet. På väg ner skulle man i par berätta vad vi kommer att säga om ett år, dvs vad vi kommer vara stolta över att ha valt att göra under 2026.

På berget delade vi med oss, fikade och beundrade utsikten.

På hemvägen gick vi i nya par och skulle berätta hur vi tagit oss till “målet” 2026. Intressanta tankar!

Väl tillbaka inomhus körde vi en kortversion av personlig konferens.

  • Livshjulet där vi rankade ett gäng kategorier för hur nöjda vi var med dem (tex hälsa, relationer, hobbies, arbete)
  • Lista våra roller (vilka hattar har du?) och det blev en intressant mängd då vi valde att dela med oss till varandra. Inte undra på att det är mycket som händer i livet.
  • Sen placerade vi våra hattar i en fyrfältare (ger/tar energi, för mig/någon annan) med målet att förstå om det är hattar man borde försöka bli av med (tips att börja i rutan med hattar man gör för andra, och som tar energi).

Vi avrundade sen med lite reflektioner kring var man är just nu. Forsen, stranden eller berget.

Under tiden hade Lina som skulle stå för maten dykt upp och börjat fixa. Vi gick ut och tände elden, filosoferade över dagen och njöt av utsikten.

I en av cirklarna har vi läst Essentialism under året och vi var lite inspirerade av den. När vi läste den funderade vi på att dra igång en grupp kring den men det rann ut i sanden (flöt bort i forsen?). Så nu plockade vi upp den och vi workshopade kring möjligheterna att samskapa någon form av cirkel under 2026. Otroligt inspirerande och nu har vi ett tillfälle bokat i januari och en chattgrupp skapad. Så får vi se vart det tar vägen.

Sen släppte vi den strukturerade delen och fokuserade på att äta och umgås. Vi bjöds på ett fantastiskt vegetariskt julbord som till viss del tillagats på elden utanför.

Det var en varm känsla av att få umgås med så fantastiska människor i en sån miljö under en eftermiddag/kväll.

Åsa hade dessutom inte bara fixat skärbrädor till Lina (som vi pratat om) utan även hittat en med ett hål (cirkel!) som jag fick <3

20 år med Atlassian!

Insåg i somras att det faktiskt är 20 år sen jag började jobba med Jira. Det var när jag jobbade med förvaltning på en tidigare arbetsplats och personen som ansvarade för testning ville hitta något verktyg för att rapportera och hantera buggar i. Hen laddade hem Jira och drog igång.

Inte hade jag kunnat ana att det 20 år senare skulle vara min expertis, och huvudfokus i ett eget företag.

Minns hur hen som tog in det ibland var föräldraledig, vabbade etc så då fick jag hoppa in som admin eftersom vi delade rum och jag varit lite nyfiken. Inte helt enkelt att fatta hur det hängde ihop kommer jag ihåg.

2008 valde vi att ta in även Confluence och vi använde det för att bygga upp vår QMS. Tillsammans med 2c8 och Jira blev det en väldigt bra grund för vårt kvalitetsarbete.

2012 hade vi växt och en ganska nyanställd person hade ansvaret för Jira och valde att ta in extern hjälp, från Riada. Det visade sig vara sjukt roligt och ett tag senare valde jag att söka en tjänst där. Fick den och juni 2013 gick jag över till konsultsidan.

Under fem år hjälpte jag sen över 50 olika företag/organisationer/myndigheter med allt möjligt inom Atlassianvärlden. Höll över 100 utbildningar, både hos kund och öppna för folk att anmäla sig.

Atlassian växte så det knakade. Köpte fler verktyg och pluginer, utökade funktioner och ställde till sist krav på partners att certifiera sina anställda. Så 2017 certifierade jag mig.

Ett av mina uppdrag lyckades locka mig att ta anställning och där var jag med och byggde alla möjliga (och omöjliga) processer i verktygen. Jira blev en helt otrolig motor i många företagsövergripande processer.

Våren 2023 fick jag möjlighet att starta eget bolag och har sen dess stöttat ett flertal organisationer med mestadels Jira-hjälp. En otrolig ynnest att få jobba med något som aldrig blir tråkigt!

Det absolut bästa är att jag fått träffa så många olika funktioner på de ställen jag varit. Utveckling och test har nog nästan varit minst, utan snarare byggt servicedeskar åt HR, incidentprocesser, hantering av system och så vidare.

Numera är Atlassiansfären så otroligt stor att jag ibland känner mig helt lost bland alla verktyg de numera har i sin svit.

Jag är nyfiken på hur såna här system ser ut om 20 år faktiskt! Fast då hoppas jag på att vara pensionerad och mer fokusera på odling och djur.

Globala Virtuella Team

Redan på mitt första jobb 2001 så fick jag uppleva hur det är att jobba i ett distribuerat team. Det är inte samma sak som att alla sitter fysiskt på samma plats. Det gjorde att jag redan tidigt fick en medvetenhet kring den här utmaningen. Särskilt om man är själv på en plats, vilket jag var. Man hamnar snabbt utanför loopen. Det krävs aktivt jobb för att inkludera(s).

2005 fortsatte det med att vi utökade med utvecklare på Sri Lanka och under 2006 var jag med och byggde upp en förvaltningsdel där. Vips var vi inte bara fördelade på två kontor i Sverige (med en tågresa på mindre än 2 timmar emellan) utan i ett land ganska långt bort, med en helt annan kultur och annan tidszon.

Otroligt lärorikt! Det väckte helt klart ett intresse för hur vi människor interagerar och vad som är viktigt. Hur olika kulturer påverkar hur vi tolkar saker.

Under mina år som anställd konsult var vi mycket virtuella vi som jobbade som konsulter för vi var mest ute på uppdrag hos kund. Det gjorde att jag blev medveten på ytterligare nivåer. Hur skapar man sammanhang när man inte ses, och knappt jobbar tillsammans?

Under min senaste anställning på ett globalt företag kom corona och försatte helt plötsligt alla i samma sits. Inget snack vid kaffemaskinen, inga enkla/snabba diskussioner vid platsen, inga huvudkontor, inga ojämnt fördelade videomöten mellan olika konferensrum. Alla var i samma position. Sen hade såklart alla lite olika utmaningar med att jobba hemifrån men det blev en otrolig skillnad. Det blev mer jämlikt.

När jag startade eget joinade jag Collaboration Superpowers och via dem var jag med och faciliterade kurser för IOM. Där var vi som höll kurserna remote, och de som gick dem var otroligt utspridda över i princip hela världen. Det gick hur bra som helst!

Efter att ha insett att det går superbra att läsa kurser på högskola/universtitet så hittade jag kursen Globala Virtuella Team och tänkte att jag vill se vad en högskola lär ut.

I stort sett två saker som fick stort fokus, “team culture” och att ha “team agreements”. Väldigt spot on på många sätt, hur man sen löser olika utmaningar kan se väldigt olika ut eftersom kontexterna ofta är väldigt olika. Detta var en kort och grundläggande kurs och ämnet kan ju täcka in hur mycket som helst men med dessa båda delar kommer man en bra bit på väg.

Gillade hur man beskrev tre huvudutmaningar

  • Workflow (time zones, information sharing, responsivness, team roles & responsibilities)
  • Interpersonal (relationship & trust, cultural differences, language issues)
  • Technological (establishment of shared expectations of, choice of communication media)

Skulle kunna tänka mig att lägga till en med legal eller liknande då det lägger på ytterligare dimension beroende på vilken typ av data man hanterar. Detta med tanke på var personerna sitter (för visas något på en skärm så har datat “varit” där) och vilka verktyg som hanterar datat (vilka avtal man har, hur de lagrar etc).

Egentligen tycker jag att mycket av detta kan summeras med att prata om det.